onsdag 9 juli 2008

Dansstilar i Egypten

Egyptisk stil kännetecknas av mjukhet, rytm och en dialog mellan dansösens uttryck och rörelser och musikernas instrument och rytm. Dansen är i sin folkliga form en kvinnlig solo -improvisatorisk dans. Som ”scendans” är dansen ofta koreograferad och framförs även i grupp.

Saiidi
Saiidi kommer från Saidregionen i den del av Egypten som kallas Övre Egypten. Saiidi står för folket som bor där, rytmen och folkdanserna.
Dansen är tung och jordnära. Man dansar oftast med hälarna mot marken. Mycket höftrörelser.
Klädseln består av en tob, en rak och lång ganska löst sittande klänning eller tunika. Håret är täckt med huvudbonad.

Ghawazee
Dansen är jordnära, kraftfull och lekfull. Vissa rörelser är typiska för ghawazee, bl. a en sorts vibrerande/skakande samtidigt som höften svänger från sida till sida och ena foten stampar i marken på ett speciellt sätt. Under dansen rör man sig mellan olika formationer. Ghawazee dansas till traditionell musik från södra Egypten.
Klädseln är folklig med många smycken runt hals- arm och fotleder och mynt runt pannan.

Baladi
Baladi, el balad, betyder mitt land, min hemstad. Dansstilen har sina rötter i folkloren. Den har en jordnära sensualitet med ett stolt och lekfullt uttryck. Dansösen tolkar musiken och förmedlar känslan i musiken. Dansösen är ganska återhållsam i sina rörelser. Armarna rör sig nära kroppen. Framförs som solodans i traditionell lång tight klänning som kallas "galabeja”.

Shaabi
Shaabi är en karismatisk, fartfylld, gestrik och uttrycksfull dansstil som ger dansösen fritt spelrum med flörtande och äkta dansglädje. Shaabi är även en musikstil, modern arabisk "pop". Klädslen kan variera, tvådelad känning eller tight thob.

Orientale
Orientale är den dansstil som man även kallar magdans. Den uppstod i Kairo på 20 och 30- talen då många nattklubbar och femstjärniga hotell växte upp som svampar ur jorden. Man fick då helt plötsligt stora scener att dansa på och då fick dansen anpassas till det. Man tog helt enkelt baladyn och lyxade upp den för att den skulle passa dessa lite flottare sammanhang. Om baladyn är tung och jordnära är orientalen svävande och graciös, man dansar också på en större scen i orientale medan baladydansöserna dansade på ett väldigt litet område, nära publiken.
Man tog också hjälp från proffessionella balettintruktörer så dansen började innehålla piruetter, arabesquer och större armrörelser t. ex. bruket av slöja infördes också.
Musiken fick ochså genomgå vissa förändringar. Bl. a. lades stråkar och på senare tid även synthar för att skapa ett fylligare ljud. Istället för några få musikanter i ett hörn fick man nu hela orkestrar. Musiken blev också mer avancerad vilket påverkade dansen väldigt mycket, det blev nu nödvändigt att koreografera danserna.
En orientale är ofta uppdelad i olika partier, ett intro följs av en entré som sedan övergår i en första del där dansösen får visa prov på sina kunskaper.
Sedan blir det ofta en förändring av något slag, ett taktbyte, ett folkligt parti, ett trumsolo el. dyl. Sedan kan den första delen komma tillbaka igen och det hela rundas av med en härlig final. Rörelserna är vanligen lite mer markerade och utförs på ett elegant sätt motsatt till det folkliga tunggunget.

Oriental dansas med tvådelad dräkt, ofta väldigt vackert dekorerat med pärlor och paljetter, men kan också dansar med taube, en mer aftonklänningsliknande hel klänning. Huvudsaken är att den, liksom dansen och musiken i sig ger ett påkostat intryck.

Eskandarani
Det betyder "alexandriansk". Det är en glad lite flirtig dans från hamnstaden Alexandria i Egypten och innehåller vanliga rörelser för oriental och baladi men dansas med en stor svart sjal som kallas "Melaya laf" Melaya Laf användes under 1800-talet av kvinnorna i Alexandria att svepa om sig då man gick ut och promenerade längs Alexandrias berömda "Kornish", strandpromenad. Dansas oftast till sånger som handlar om "kornishen".

Haggalah

Dansas ofta i samband med skörde och bröllopstid i Mersa Matruh, ofta bland beduinerna. Dansen kommer utsprungligen från Libyen. Där firade man en ung flickas inträde i puberteten. Haggalah’n, den unga flickan , dansar framför en rad av män. Kefafim ’klappare’, byns unga män, klappar rytmiskt och ropar/ sjunger komplimanger om hur vacker hon har blivit, vilken underbar fru och mor hon kommer att bli och hur lycklig den man kommer att bli som gifter sig med henne. Under tiden dansar flickan ¾ shimmy upp och ner längs raden med väldigt små steg. Hon håller antingen en liten pinne, utan att snurra den, eller en näsduk i handen. Flickan är klädd i lång kaftan och ansiktet och huvudet är helt täckt. Scenklädsel kan vara att ha en lång huvudsjal och över folklig klädsel ha en ’vit’ volangkjol som lyfts när man dansar de typiska haggalahstegen.

Khaleegy
Khaleegy är en dans som kommer ifrån gulfen, dvs området kring persika viken, främst Saudi- arabien, Kuwait och Irak men den dansas även i Egypten. Den kallas också för Gulfdans och hårdans.
Khaleegy är en social dans för fester och bröllop Dansarna är festklädda och över sig har de den traditionella khaleegyklänningen som är en stor, taube i ett tunnt, vackert tyg dekorerad med paljetter. Klänningen fungerar som ett verktyg i dansen då man kan drapera sig i den på olika sätt, svänga med den osv.

Andalusisk dans
Al-Andalus, så heter Andalusien under medeltiden. Det är vaggan till en poetisk stil som ackompanjerades av musik och dans.
Vad man vet om just "den andalusiska dansen", är att det är en nyskapad stil, som vill påminna om de danser som man tror, att man dansade vid hovet under just denna glansperiod. Vi vet, att skaparen av denna stil är den egyptiske koreografen Mahmoud Reda. Han inspirerades bl a av de målningar som finns bevarade från medeltiden, den egyptiska folkloren och den klassiska balettens sofistikerade manér. Det samma gäller kläderna: de täcker hela kroppen, har långa ärmar och vida byxor.
Sånger eller "nubas" sjungs på gammal arabiska och handlar om hovets kärleksaffärer, profetens drifter, om lustfyllda trädgårdar och vackra städer som Granada, Sevilla, eller om Guadalquivir (floden), och sist men inte minst, om nostalgin och längtan till Al-Andalus, som de landsförvisade muslimerna betraktade som sitt hemland.

Inga kommentarer: